Som jag skrev i förra inlägget, så äter jag och min familj kött. Döda djur. Jag har inga planer på att sluta med det, men skulle gärna äta mindre kött och mer vegetariskt. Det är speciellt det röda köttet som jag gärna skulle minska på, som ofta blir hemhandlat när fantasin tryter.

Varför minska på köttet? För en mer varierad kost och för att bidra till minskad påfrestning på klimatet. Det känns fräschare att äta vegetariskt, i synnerhet till lunch brukar jag tycka att det är för stabbigt med köttbaserade maträtter. När det väl ska tillagas och ätas kött så kan man istället satsa på kvalitet och lokalproducerat.

Jag och Peter pratade om att börja äta mer vegetariskt innan jag gick på föräldraledigt, men då fanns inte riktigt tiden och orken att ta tag i saken så vi beslöt att ta tag i det sen när jag skulle vara hemma på dagarna. Vi handlar och äter ofta ganska samma rätter vecka efter vecka, barnen gillar rutiner och det är enkelt när man vet vad som ska handlas. Färre beslut som ska tas och en enklare vardag.

Pojkarna är rätt så kräsna när det kommer till mat hemma, även fast vi fått höra att det slevas in nästan vad som helst på dagis utan klagomål. Dessutom kan jag ju erkänna att jag varken har kunskap eller talang i köket, så det brukar vara mera uppskattat att äta Peters mat (han är utbildad kock så det är kanske inte jättekonstigt). ”Kan mammor faktiskt laga mat?” frågade Hjalmar skeptiskt när det gick upp för honom att det var jag som skulle laga det som serveras ett tag framöver.

Vi diskuterade det här med att ge bra mat till barnen med mina barndomsvänner sist jag var upp till Österbotten, och då kände jag nästan att jag har gett upp, det är så mycket tjat vid middagsbordet hemma så det känns enkelt att bara servera pasta och korv som jag vet att äts upp utan gnäll. Eller Saarioinens spaghettilåda. ”Utsökt” säger dom och slickar i sig det sista från tallriken. Då och då tar vi nya tag och försöker komma överens om att alla äter samma sak, och att man inte får säga att man inte gillar före man åtminstone har smakat.

Jag skulle så gärna vilja få det att fungera innan det är dags att gå tillbaka till jobbet igen för då kommer energin till tjatet att vara obefintlig.

Att bestämma sig för att äta vegetariskt en gång i veckan var inte så svårt, tanken var att utöka till åtminstone en till men det har inte hänt än. Som jag skrev tidigare så gillar barnen rutiner, och dom vet att det är vegetariskt som gäller på torsdagar (fisk på fredagar, tacopaj på lördagar, på söndagar har vi lyxen att ofta bli bjudna på middag av svärföräldrarna och sen är det rester/kött/soppa från måndagar till onsdagar).

Av det som serverats hittills är det två rätter som fått tummen upp: Halloumitacos och spenatplättar. Två rätter alltså och vi har hållit på i snart ett år. Det är en tröst att veta att de har ätit ordentligt på dagis när de äter en sked tomatsoppa och sen en smörgås istället för mat. Då måste jag ändå säga att det ofta smakar rätt så bra. Även om jag inte är någon hejare i köket så gillar jag ju när det smakar gott och så svårt är det faktiskt inte.

Problemet med maten är inte att den är vegetarisk utan snarare att det är jag som har gjort den, för även rätter med kött stöter på samma motstånd. Jag försöker få med pojkarna i besluten om vilken mat som ska lagas, och ett tag var dom även med och hjälpte till att laga maten, men nu när vi har en tiomånaders bebis i huset behöver de underhålla henne så länge jag lagar mat. Annars är hon fullt upptagen med att jonglera med knivar eller balansera på trappräcket.

Mejerier konsumerar vi också i väldigt stora mängder, pojkarna dricker så mycket mjölk fast de ännu bara går i dagis och förskola att vi nog får beställa mjölkbilen direkt hem när de börjar högstadiet. Själv håller jag bort kolhydrater rätt så långt för att hålla mitt blodsocker på en jämn nivå, och då kompenseras det med grädde, cf och ost i olika former i stället.

Har du tips på vegetarisk mat som går hem hos barn? Eller tips överlag hur man lyckas få middagen till en trevlig stund med familjen istället för tjat, irritation och förhandlingar?

2