Utmattning och utbrändhet drabbar var och varannan idag. Maggie skrev att hon snabbt räknat kommer upp till över 20 personer i sin närhet som bränt ut sig. Tyvärr kan jag konstatera det samma. Det känns som att de flesta jag känner som inte har drabbats ändå har lekt med elden. Jag är inget undantag. Jag har kört hårt med jobb och studier under de krävande småbarnsåren. För att jag vet att jag kan. Men till vilket pris?

Jag har inte bränt ut mig, men jag har lärt mig en läxa och kommer verkligen att försöka skaffa alla verktyg jag bara kan för att inte göra det heller. Det är allt från att träna regelbundet, äta hälsosamt, andas rätt, inte låta telefon eller mail störa när jag är mitt uppe i något annat, vara mer närvarande, mer snäll mot mig själv och jobba smartare.

Jag kommer inte att jobba mindre. Jag har mycket funderingar gällande det här med deltid under småbarnsåren, och jag vet att det inte är något för mig. Resultatet skulle bli att jag skulle jobba sista delen gratis och dessutom känna press på mig att hemmet var i toppskick och ungarna på strålande gott humör 24/7. Dessutom älskar jag att jobba.

Jag trodde länge att det var kört efter utbrändhet, men en expert inom området berättade att man kan bli helt återställd, även om det tar lång tid. Däremot kommer man aldrig att kunna hantera stress på samma sätt igen efteråt.

Att kunna hantera stress är en efterfrågad egenskap i dag. Jag kan bli provocerad av alla annonser som ser stresstålighet som en positiv egenskap. Vi är inte gjorda för att stressas oavbrutet, även om vi kan klara av kortvarig stress och till och med uppleva den som peppande och positiv.

Utbrändhet drabbar både män och kvinnor, men den grupp som verkar drabbas mest frekvent är unga kvinnor. På SVT play finns just nu en serie som handlar om enskilda kvinnor bakom statistiken, We can’t do itVarför kvinnor drabbas i högre utsträckning har man inga klara svar på, men det som kan bidra (källa) är:

  1. Skillnader på bemötande inom vården, att kvinnor oftare kopplas ihop med psykiska problem än vad män gör och därför bemöts olika.
  2. Stressigt arbetsklimat inom kvinnodominerande branscher, som vård, skola och omsorg. Män i kvinnodominerande yrken har samma risk och är lika sjuka.
  3. Biologiska orsaker, som skillnader i hormoncykler. Jag måste bara inflika, hur många kvinnor äter inte hormoner halva livet för att undgå oönskade graviditeter? Dessa är heeeelt säkra och har inga bieffekter alls, trots att bipacksedeln är längre än telefonkatalogen och de allra flesta kvinnor vittnar om humörsvängningar, viktpendling och förändringar i hyn (i bästa fall). Hur gick det med p-piller för män? Det går ju inte jättesnabbt. Är man månne rädd för biverkningar?
  4. Ansvar och arbetstid. Kvinnor är ofta projektledarna i hemmet. Så ser det inte ut hos oss men det är ett strukturellt samhällsproblem. Här har mannen ett ansvar att steppa upp och kvinnan ett ansvar att tagga ner, inse att allt inte behöver skötas på ett visst sätt utan att det kan bli bra ändå. Är det här nytt för dig? Följ kontot mansbebisar på instagram.

Jag såg den här bilden i en grupp på Facebook, jag tycker att den summerar nummer 4 ganska bra. Lägg till en spegel och en våg också så är bilden komplett.

Vad kan vi göra för att kvinnor inte ska bränna ut sig? För det första behöver vi kvinnor börja stötta varandra, ändra attityder. Några exempel:

  • Kommentarer som: Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dom?! (Du ifrågasätter inte hur en nybliven pappa väljer att jobba, så varför ska du ifrågasätta mamman?). Eller: Har du inte barn att ta hand om?! (om mamman är själv och handlar, jobbar eller gudförbjude utövar en hobby för sitt eget välmående)
  • Prata inte skit om varandra! Jag tycker att de yngre tjejerna är så mycket bättre på det här. Den äldre generationen går fortfarande i tron att det kan bara vara en tjej på toppen och jag behöver hänga med killarna för att ha en chans på den platsen. Gäsp.
  • Det viktigaste är inte att vara snygg. Det är inte ens viktigt. Det är viktigt att vara hel och ren, men sen kan du släppa det och fokusera utåt istället. Hur mycket tid och pengar lägger du på att tänka på hur du ser ut eller hur mycket du väger? Vad skulle hända om du gjorde något roligt/vettigt av den tiden och de pengarna istället? Jaaa det kan vara en givande hobby och som vanligt kastar jag sten i glashus – jag är precis lika hjärntvättad som alla andra av det samhälle vi lever i. Men våga tänk tanken och ifrågasätt om det är värt det att gå hungrig och se på när killarna får de spännande jobben. Balansen ni vet.
4