Jag fortsätter lite på temat med barn och mat. Jag såg Ann Fernholm och Kajsa Lamm prata om boken Stora boken om barn och mat på Nyhetsmorgon i morse (du kan se klippet här).

Det handlade främst om små barn som ska börja äta riktig mat, men också lite om hur man pratar om mat med äldre barn. Att man kan prata om vilka kryddor som är i maten, men undvika att kategorisera som gott och äckligt. Ett tips som jag kan ta till mig är att barn inte ska behöva äta sig mätta på något de aldrig tidigare har smakat på. Det vill säga man kan introducera nya saker i små mängder och samtidigt servera ett säkert kort så att man vet att de inte behöver gå från bordet hungriga. Jag (och Peter) behöver också bli bättre på att låta pojkarna äta i lugn och ro utan att tjata och stressa.

Ann och Kajsa tipsade också om att man kan göra ”presenter” åt barnen med ny mat, det vill säga små burkar som dom kan öppna och provsmaka. Undrar om våra killar är för stora för det tricket, kanske ska testa någon dag och se vilken reaktion man får.

Jag inser nu vilken björntjänst vi har gjort oss själva när vi köpte så mycket barnmat på burk åt Hjalmar och Alfred när dom var små. Vi matade i dom allt som gick lätt, gröt, välling, puréer och favoritbarnmaten.

Anledningen var att det var enkelt, dom satte inte i halsen och dom åt upp. Jag tror inte att vi ens reflekterade över att man kunde ha gett dom helt vanlig mat, och att dom skulle ha mått precis lika bra (eller bättre!) av det.

Nu när jag ser Ellen plocka i sig morot, ägg, majs, grynost och bröd med största förtjusning är jag glad över att vi åtminstone vet bättre den här gången. Nu har jag bestämt mig för att inte släpa hem en massa barnmat mera. Vi behåller kvälls och morgongröten men annars ska jag försöka ge henne ”riktig” mat. Det lär komma en period vid 1,5 års ålder där barn inte vill testa nya och främmande smaker, så det gäller att bredda hennes smakregister ordentligt innan dess.

4